Tisdag morgon!
Jag sitter här vid datorn med färg i håret, ja, jag kan ju inte bli gråhårig heller. Det är väl så ,att man ska se så ung ut som möjligt, eller har jag missuppfattat detta . Det är i alla fall min uppfattning. När man möter nån man inte känner och de frågar hur gammal man är eller vilket år man gick gymnasiet o.s.v. så blir det ju alltid..... men du ser ju inte ut som 48, jag trodde knappt du fyllt 40. Och sen har man det att leva upp till eller förhålla sig till. Det är jobbigt tycker jag. Man kan aldrig vara så gammal som man är, en gammal tant, skulle man ju vara då, och det vill man ju inte. Jag tror aldrig samhället har varit så fixerat vid ålder och utseende som nu och jag kan tänka att det går ändå an för oss i min generation, men hur ska det bli när våra barn som är tonåringar idag blir 48, vad har de för krav på sig då?
Varför är det så viktigt att vara snygg, brun, smal, slät i hyn, inte gråhårig(om man är tjej i alla fall!!!) ? Och allt detta ska man fixa när man har som mest att göra, för man ska ju jobba heltid, vara hemmafru, hjälpa gamla föräldrar, jobba ideellt, träna och dessutom hinna umgås med väninnor och nån gång med släkten också??!! Detta går inte ihop sig, ibland vill jag bara göra revolution och säga NEJ!
Jag tycker att vi måste bli mer oss själva och lyssna på vad vi själva verkligen vill, och låta media och alla andra sköta sitt. Var dig själv och njut av livet, du har bara ett!!
Nu ska jag gå och skölja ur färgen ur mitt hår!
Ha en bra dag!
Jag tyckte det var bra skrivet, har själv tänkt samma sak, just det här med hur utseendefixerade samhället är, och du har alldeles rätt. Det är för mycket krav och var å en borde sköta sitt. Det är svårt att följa det, men du har rätt. =)
