ingland

Tänk vad livet är enkelt när det är varmt! När det regnat de senaste dagarna känner jag verkligen att det är just värmen som jag mår så väl av, man kommer genast in i att allt är jobbigt så fort det börjar regna och bli kallare.Jag bara fryser och blir trött, energin försvinner. Sen förstår ju jag att det måste komma lite regn ibland, men...
Jag får en helt annan energi när det är varmt i alla fall så jag hoppas att värmen och solen snart är tillbaka igen.
Ingela Pingela

NU FÅR DET VERKLIGEN VARA NOG!!! Jag börjar känna att det räcker nu, var ska det sluta? Och vad händer när allt ska smälta bort?
Det känns tungt när man inte känner att man varit ledig på grund av att man skottat snö hela helgen, bl.a.
Var finns värmen och solen? Jag tror aldrig jag längtat till sommaren så mycket som nu!
Jag brukar ju kunna se det mesta positivt, men nu....det är inte lätt, alltså!
Och inte blir det bättre att åka på en resa heller, för man kommer ju hem till eländet igen. Ucsh, vad negativ jag är!
Ingelapingela

Det var längesen jag skrev nu, tiden går så fort att man inte hinner göra det där som inte är nödvändigt! Det är synd för det är ju det som oftast är roligast, som att skriva i sin blogg t.ex. Men det får bli ändring nu! Det är väl dags för nyårslöften, eller hur?
Då kan det ju vara på sin plats att lova sig själv något bra:
Jag lovar mig själv att tänka mer på det som inte är nödvändigt utan tänka på att göra det som är roligt och som ger något också, att prioritera livskvalitet framför nödvändighet.
Jag lovar också att ta hand om mig själv bättre, sköta om mig mera, för att må bra.
Kan jag hålla det här då är jag inte dålig! Jag vet hur det lätt blir!
Men ett försök är det värt, vi får se om ett hur det gått!
Ingelapingela

Det är nu man känner som mest att detta är fel land att leva i, mörkt,kallt, regnigt!!! Tänk om man skulle våga ge sig iväg, ja på en längre resa, för att kolla hur det är att leva nån annanstans. Just i nuläget skulle jag nappa direkt om jag fick en bra chans att göra det, men det är ju så mycket som spelar in och det är ju inte bara jag!
Men drömmarna finns där....
Ingelapingela

Det är så mycket man vill hinna göra, men tidn går alldeles för fort. Ännu en helg till ända och vad har jag hunnit med? Man håller på med nåt hela tiden, men ändå upplever man att man inte hinner nåt! Vad är det för fel?
kram pingela

Tänk att det är nästan en hel vecka kvar till helgen! Konstigt att man ibland tycker tiden går såååå långsamt, och en annan dag tycker man att tiden går alldeles för fort. Det är väl det här med måndagar, man liksom tycker att de släpar sig fram, varför är det så?
Tänk bara vad fort en lördag kan gå, för att inte tala om en söndag....
Ändå är vi nog alla överrens om att tiden går snabbare nu än för tio år sen, eller är det ett sånt där ålderstecken , att man när man kommer en bit över 40 bara pratar om att tiden går så fort och om hur stora allas barn har blivit och att man själv inte känner sig en dag äldre än när man var 20. Lit varning är det nog, lite krisartat!
Jag trodde verkligen inte man skulle bli sån, men där är man nu och ojjar sig över allt man inte hinner o.s.v.
Det vore bättre man inte pratade så mycket om det och att man stannade upp och njöt av tiden istället, den springer ju inte ifrån oss, det är ju bara vad vi gör av den som räknas.
Ingelapingela

Min pappa gick bort förra fredagen efter en tids sjukdom. Just nu lägger vi alla i familjen mycket energi på att det ska gå bra för mamma. Jag har inte hunnit känna efter själv, utan jobbar på och hjälper mamma som vanligt. Ibland kan man undra vad det är för extra energi som man får att bara köra på och fungera som vanligt mär katastrofen är ett faktum. För det är ju en katastrof när någon dör, när ens pappa dör. Han har ju alltid funnits där hos oss och nu är han bara borta! Det är svårt att förstå!
Ingelapingela

Äntligen en dag när jag får bestämma själv vad jag ska göra!
Åtminstone lite, det är föralldel en hel del som andra bestämmer åt mig, men jag har väl en del att bestämma om. T.ex. vad vi ska äta, vem som ska laga maten, diska, tvätta, jag har ju verkligen fria händer där. Det är ju lika bra att direkt bestämma att det är mina uppgifter som vanligt. Varför ändra på ett bra konsept!
Så idag har jag bestämt att jag ska laga kålpudding till middag och det tror jag blir jättebra! Sen ska jag tvätta familjens tvätt, städa i uterummet, källaren. Jag måste handla med ,det glömde jag. Tänk vad mycket jag ändå får bestämma!
Har jag tur kanske det blir en liten stund över så jag kan ta en motionsrunda eller läsa ett par sidor i boken jag läser just nu!
Vilken frihetskänsla, det är lördag och jag är ledig!
Pingela

Tänkte bara skriva några rader innan jag somnar. Dagen har varit bra, mycket att göra, men det är väl så det är. Imorgon väntar pappersarbete, det blir spännande och annorlunda. Godnatt och sov gott!
Ingelapingela

Nu har jag jobbat i nästan 2 veckor och det är väldigt lugnt på jobbet, då undrar jag hur det blir när det snart inte är lugnt på jobbet. Denna fråga ställer jag mig med tanke på hur allt annat känns just nu, det är hela tiden nåt som måste göras hemma och jag måste för att orka gå och lägga mig kl 10, hur ska jag hinna? Dygnets timmar räcker inte! Är det det här som är meningen med livet?
Ingelapingela

Ja, då var man inne i ekorrhjulet igen! Dagarna går och man tycker inte att man hinner något, ska det vara så här? Är det detta livet går ut på? Jobba, äta, sova....
Man kan tycka att det är lite jobbigt att känna så när man jobbat bara 4 dagar efter semestern, det är ju många kvar till nästa... semester alltså!
Men det är väl bara att bita ihop och ta det. Livet är inte alltid en dans på rosor, det är tungt ibland. Men varför klaga, det finns alltid de som har det värre. Jag är ändå glad att jag har ett jobb, ett roligt jobb, dessutom. Och härliga jobbarkompisar, så jag får egentligen inte klaga, för jag har det bra. Men man kan ändå tänka på hela grejen, att det är så här livet är. Så mycket måsten!! Det är ändå inte kul!
Man får tänka på att njuta av de guldkorn som ändå livet ger, som ibland är svåra att se mitt i allt!
Detta är mitt råd: Ta dagen lite mer som den kommer när det går och njut av varje minut, den kommer inte tillbaka!

Ingelapingela

Första dagen på jobbet är nu tillända. Jag var där kl.06.15, lite ringrostig känner man sig alltid. När jag gick in på min avdelning  kände jag bara att det enda jag ville var att gå ut därifrån! Stolar, bord och hyllor, leksaker m.m. står hullerombuller, så det kände jag att ta tag i det första dagen kl 6.15 var inget att tänka på, det får bli en annan dag! Det var ju fint att alla golven var polerade givetvis, men vilken röra! Det tar nog ett tag att fixa till det, tror jag.
Jag skrev ju att jag kom till jobbet kl. 6.15, och första barnet kom 8.30, lyckad start på veckan! Men efter en stund kom det jobbarkompisar och jag fick prata av mig lite och då kändes det genast mycket bättre. Nu känns det ändå kul att vara tillbaka i de gamla gängorna igen, rutinerna, och det är ju ändå bara 11 månader kvar till nästa semester....

Jag har just grovstädat skafferiet och lådorna i köket. Det tog en bra stund. Det värsta av allt är att när man börjar städa på ett ställe så ser man alla andra ostädade utrymmen.Ska man börja titta sig omkring så kan man städa precis jämt. Usch, vad tråkigt!
Tänk om man hade råd att ha städhjälp, vad mycket annat man skulle hinna då!
Jag ska väl inte ta allt idag precis, vill ju hinna gå min promenad och sen handla lite. Bara roliga saker!
Bäst att jag fortsätter!
Vi ses, Ingelapingela

Jag måste berätta om den glada nyheten! I måndags förlovade sig sonen. De var så fina , hade satt in annons i tidningen och allt. I förlovningsannonsen stod det ! "Så länge vi båda andas", visst är det vackert. Man börjar nästan gråta! Såna saker gör en glad! Ska nog sova snart, men tittar väl in på Facebook en sväng bara. Måste kolla läget. Vi ses en annan dag!
Ingelapingela

Jag vet inte varför, men just nu har jag ett ganska stort behov av att vara ensam. Kanske är det för att det alltid är en massa folk runtom en hela tiden. På jobbet är det alltid massor som händer och hemma finns det alltid många också. Det är klart att jag älskar att vara bland folk, men på nåt sätt finns det även ett annat behov som jag upplever blir större ju äldre jag blir. Det kanske är att man börjar bli "gammal". Jag kanske börjar bli lite utav en enstöring, folkskygg?
Jag kan verkligen njuta av stillheten, tystnaden när jag är ensam i huset eller ute på en promenad. Jag kan inte minnas att jag någonsin kände så när jag var yngre eller ens när barnen var små. Det är ett behov som kommit på senare tid.
Jag får verkligen passa på att njuta för det blir inte varken många eller långa stunder av ensamhet. Jag tror jag ska ta en god bok en stund nu och ha det riktigt mysigt...ensam!!!!

Jag hade skrivit lite bildtext, men den föll visst bort. Jag ville tipsa alla som läser om detta supermysiga cafe utanför Habo. De har bara öppet lördag och söndag . Det man kan köpa där är både vackra saker och fantastiskt gott, hembakt fika. En riktig höjdare!

Det känns ibland som om man skulle kunna göra hur mycket som helst för mamma och pappa, det tar liksom aldrig slut. Just nu känner jag mig trött och lite orolig för inatt fick jag åka in till akuten med pappa som hade brutit lårbenshalsen. Han är i ett ganska dåligt skick redan innan så det känns inte bra att han blir liggande i nåt sånt här. Hur som helst så måste jag berätta lite om natten på sjukhuset. Ambulansmännen kom redan efter ca 20 min. och hämtade pappa och sedan följde jag och dottern med i egen bil för att möta upp därinne. Väl på plats på akuten så fick vi hjälp ganska omgående, och det ska ni veta har inte jag upplevt tidigare, utan snarare att jag har fått sitta där och vänta alltifrån 4-8 timmar.
Det kom sköterskor och tog prover i olika omgångar och sen fick vi åka upp till röntgen, för att senare få besked om att det var höftleden som var trasig, precis som vi trodde hela tiden. Och hela tiden är pappa positiv som vanlig, vimsig, men positiv! Han sa till exempel när vi berättade att han nog skulle få stanna ett tag att " då får jag god mat".
Vid kvart i tre hade vi fått veta vart de skulle föra pappa för natten så då kunde vi äntligen få åka hem. Då var det enda vi hade kvar att åka och berätta för mamma och att hjälpa henne i säng, eftersom hon vägrat lägga sig när hemtjänsten var där. Det är roligt nästan jämt! Vi var något trötta när vi kom hem. Varför är gamla så envisa och tjurskalliga, inte alla, men min mamma t.ex.? Varför kan inte alla vara som lilla pappa, som bara är nöjd och tacksam mot alla?